Under de senaste åren har jag fått möjlighet att resa runt lite i landet.
Sverige har har ju en skiftande natur. Allt från slättlandet i Skåne där jag är uppväxt, till Norrlands fjäll.
Allt där emellan finns skogar, berg,sjöar, åar, älvar och jordbruksbygder.
Småland bjuder på det mesta av detta och kommer vi Kilsbergen så finns det många gamla järnbruk. Givetvis finns och fanns det större och mindre järnbruk av olika slag i större delen av landet. Tillgång till skog och vattendrag var en förutsättning. Och järnrikt berg så klart. Det fanns allt från masugnar där metallen framställdes i olika former, till hammarsmedjor, valsverk och knipsmedjor. Dessa anlades ofta i mindre vattendrag där närheten till skog fanns. Av veden gjordes det kol (i kolmilor) till smedjorna.
Under den fina sommaren 2013 har jag fått se några av dessa.
Bland annat Pershytta som ligger strax söder om Nora i Kilsbergen. Dit kom vi av en ren händelse vid en åktur i dessa trakter i slutet på Augusti.
Vi besökte först Rusakulan, där vi fick en fin utsikt över Närkeslätten. På slingrande grusväg kom vi sedan till Pershyttan.
En vecka senare blev det en tur i södra Närke. Även här gick färden på små ringlande vägar genom skog med backar, sjöar och mossar. Kändes nästan som lite av norrland. Vi passerade enskilda gårdar och några mindre byar innan vi kom till det gammla brukssamhället Mariedamm.
Här har det under flera år lagts ner ett oräkligt antal timmar för att renovera den gamla masugnen och några byggnader som behövdes. Ett besök där är väl värt en heldag.
